Über mich | Room For Life

O M M I G

Jag är Birgit.

Med rötter i Tyrolen, hemma i norra Sverige.

Språklärare, gårdsmänniska, örtsamlare. Sedan 2018 bor jag på min lilla gård i Offerdal, mitt i Jämtland, med utsikt mot fjället.

H U R A L L T B Ö R J A D E

Ett hus på internet

Med pick och pack mot norr.

I maj 2018 såg jag det för första gången: ett rött trähus i Jämtland, på en bild på internet. I augusti var det vårt. I oktober körde vi upp, med pick och pack och två små barn.

Det var ett spontant beslut. Att resa hade alltid varit vår stora passion. När barnen skulle börja skolan ville vi ändå uppleva något nytt. Så i stället för att resa runt i världen flyttade vi till en ny.

Innan dess läste jag italienska och engelska i Innsbruck och utbildade mig till skogspedagog. Helst var jag ute med barn, bland träd, mossa och bäckar. I många år var jag också med och byggde upp ett företag som planerar och bygger naturlekplatser. Jag var kvinnan på kontoret som skötte allt, och ändå helst ute på bygget.

Sedan dess har mycket hänt. En del har gått sönder, mycket har vuxit. Mest av allt jag själv.

M I T T L I V I D A G

Mellan gården och klassrummet

60 mil och en gård full av arbete.

Vid sidan av Room for Life, naturally undervisar jag i modersmål tyska på skolor här i kommunen. För mina elever kör jag runt 60 mil i veckan, genom skogar, över höjder och förbi sjöar. Jag älskar det arbetet.

Och mittemellan finns gården: ved för vintern, köksträdgården på våren, bär och svamp på hösten. Ibland är det att förtvivla, ibland är det tungt för kroppen. Och alltid växer jag av det.

M I N A Ö R T E R

Att slå rot

Som örterna, så jag.

Redan i Österrike hade jag min egen örtträdgård. Här i norr växer de flesta örter vilt, precis utanför dörren.

I köksträdgården odlar jag ändå också medelhavsörter: rosmarin, timjan, salvia. Varje vinter är en prövning för dem. Och varje vår när de skjuter nya skott är en liten fest.

De har visat mig något: även den som älskar värme och sol kan landa i norr. Med lite omsorg och mycket tålamod.

D E T J A G Ä L S K A R M E D N O R R

Vidd

Här har friheten ett ansikte.

Jag är ett januaribarn, en vattumannakvinna. Kanske fick jag kärleken till vintern redan i vaggan. Kärleken till skidåkning har jag i alla fall min pappa och min farfar att tacka för.

Fjällen här är annorlunda än Alperna. Mjukare och rundare, aldrig hotfulla. Horisonten är vid, nästan gränslös.

På vintern kör jag skoter upp på fjället, spänner på mig skidorna och bara står där. Allt är tyst och vitt. Inget flygplan, ingen motor, ingen utom jag. Det är frihet för mig.

Och skogen är en skattkammare: hjortron, blåbär, lingon, hallon, svamp utan slut och alla de vilda örter jag delar med dig.

Jag tror att vidden inte bara förändrar blicken. Den gör också huvudet vidare.